The Swedish theory of Love

Om en usel film

Mitt gårdagsinlägg i bloggen ("Eremiten", som hade ett femtontal läsare enligt Google-statistiken), hade ingenting att göra med filmen i TV som följde strax efter inlägget. Jag hade inte planerat att se filmen och kände inte till den, det råkade bara bli så att TV:n stod på efter Aktuellt. (Jag ser inte ofta film längre, det är ett för långsamt medium, allt kan beskrivas bättre och snabbare i poesi och bildkonst: skräck, sjukdom, ensamhet, kärlek exempelvis som bild av Munch.) Att jag fortsatte att titta berodde mest på att det genast framgick att filmen skulle utvecklas till en parodi på sig själv och som sådan kunde den vara rolig. Om Sverige skulle den inte ha något egentligt att säga, bara upprepa de till äckel, leda, avsky och vämjelse tusen gånger hörda schablonerna – och precis så blev det ju. Varannan scen var så övertydligt förenklad, tillgjord och larvig att den i stället för att träffa målet bara verkade löjlig. Exempel: kärleksscenen med ungdomar som tafsade på varandra i skogen eller spermabanken, som dessutom låg i Danmark med en dansk som primus motor men med en export som nästan lika överflödande som det danska grisfläsket gick till Sverige, ett land som ständigt visades som en röd prick, något slags fult utslag, på den globala kartan. Och att allt gick snett i det landet var snarare regel än undantag.
Det slog mig att någon som ville kunde göra en likadan film om vårt land, där man helt vände på steken och framställde svenskarna som ett extremt sällskapsberoende folk. Varför annars denna extrema folkförflyttning från gles- och landsbygd till storstäderna? Man kunde visa någon (mig själv?) som satt och trängdes i en alltför liten buss med sin "dramaten" (tre personer kunde fråga – helt sanningsenligt och onödigt – om han behövde hjälp vid av- och påstigning), när han i stället mycket väl kunde bo (mycket billigare) i en stuga i glesbygden, där han slapp all närkontakt. Om denne någon är pensionär, och alltså inte måste flytta på grund av arbetsbrist, kan för övrigt inte valet av bostadsort skyllas på samhällsplanerare och sociologer, som ju annars får stå till svars för det mesta som brukar kritiseras.
Få måste ha upplevt The Swedish theory of Love som något slags dokumentär, låt vara ironisk. Snarare var den en parodi på filmmakeri och som berättelse ett pekoral.

PS
Min ingalunda märkliga dikt Eremiten skrevs för många år sedan till en känd vismelodi, möjligen sedan jag sett en annan film på TV, som handlade om en ensling i skogen som badade i ett badkar utomhus mitt i vintern, med en sprakande brasa bredvid sig. Han verkade lycklig. Varför kan en ensling inte vara lycklig, var han än bor, varför måste det ständigt predikas att det ena sättet att leva är så mycket bättre än det andra? Låt varje människa vara sig själv!

PS 2
Kom plötsligt på några rader i den ursprungliga texten: tittar in genom rutan. Det räckte att jag skrev "tittar in" så hade jag hela texten på datorn. Visan börjar "När månen vandrar på himlen blå" och skall vara skriven av Christina Lagerlöf, en avlägsen släkting till Selma. Det finns You Tube-insjungningar och hela texten på nätet.