En hövding

Indiantid

Jag minns min ungdom, det var tiden då
var skald i vardande, var ordatlet
förkastade de gamla alfabet
en värld i spillror satt sin dödsmask på.

Högre än alla sågs en hövding stå.
Hans seger över trött likgiltighet
blev allas kamp, när snart nog var poet
sökte, men fåfängt, samma zenit nå.

Mot rymden och det azurblå
brann elden flammande tills alltför het
den dog med ens mitt i sin härlighet
och vardagen drog in, oädel, rå.

Är denna eld nu släckt och död?
Den glöder under all prosaisk nöd.


Ovanstående dikt finns tillsammans med kommenterande text på prosa i min senast 
utkomna bok Poetiska porträtt – i svartvitt med sonett. Där finns även en terracotta-
skulptur av hövdingen gjord av Arne Jones,samt denna dikt av den porträtterade:

Tanken på dig är som molnskuggans ilande flykt
                              över slätten
en oväntad förbindelse mellan himmel och jord
en blickens vilande färd mot horisonternas bortom
en gnistrande ljuv påminnelse om livets korthet