Movitz fästmö emigrerade

Epistel nr 52

Till Movitz när hans fästmö emigrerade

Movitz, med dig jag lider!
Movitz, Movitz!
Jag vet ditt kval, när nu omsider
där på banan planet glider
och lyfter upp mot skyn.
Se, hur maskinen sänder
dig en solkatt, när den vänder
nosen mot de södra länder!
– Nu Gamla Stadens gränder
försvann för Lottas syn.

Ack, sluta nu att sörja
Charlotte, Charlotte!
Ett annat liv skall hon nu börja
och från dig få vi snart spörja,
att du på nytt mår gott.
Glöm skyndsamt mannekängen,
som dig ständigt band vid sängen!
Ta gitarren, stäm nu strängen,
visa oss att orfeidrängen
sin frihet återfått!

Bäst är att hon ej träder
Movitz, Movitz,
mer inför dig i kjol av läder
och ej syns i underkläder
i färgtryck från Borås.
Nu haute couture skall hölja
nymfen tunt som skum en bölja.
Mer likväl skall henne dölja
än när hon dig lät följa
till bädden, virtuos.

Visst var din flicka fager,
Charlotte, Charlotte,
ej alltför tjock, ej alltför mager
ja, så skön att Paris tager
nu hennes form som mått.
För henne fint man sömmar;
du blir kvar en tid i drömmar
mången gång ditt hjärta ömmar
– sök då i toners strömmar
förgäta din kokott!

Som kol till aska brinna
Movitz, Movitz,
kan kärleks kval en dag försvinna,
tappat kan man återvinna
i livets ekvation.
Låt oss rätt snart få höra,
att du börjat toner göra!
Låt din Musa dig förföra
och konsten nå vårt öra
med än mer fyllig ton!

Dikten ingår i pastischsamlingen Fredman går igen... som innehåller pastischer
på samtliga Fredmans epistlar. De är sångbara till samma melodier som originalen
och har framförts vid olika offentliga tillställningar, då de sjungits av bland andra
Ulf Bagge, Sten Magnus Petri, Ulf Johan Tempelman och Gunnar Bernstrup. Ta
del av dem och sjung dem du också! Boken kan ännu erhållas, då den beställes på: 
walterdaxelsson@gmail.com

En del tycks tro att det är en ful hantering att imitera Bellman, jag har faktiskt fått
frågan: får man verkligen göra så här? Det får man och avsikten för min del med 
dessa pastischer är snarast att hylla Bellman. Och jag är inte den förste att göra det 
på detta sätt; en var Carl Fredric Dahlgren, som skrev Mollbergs epistlar, en annan 
Povel Ramel, som gjorde en pastisch på epistel nr 33.