Mollberg ordnar datorutrustning i epistel nr 47

Epistel nr 47

Om vad som passerade när Mollberg
fixade möbler och datorutrustning
till krogen Wismar i Hoparegränden

Kommer inte Mollberg? Jo, nyss hans snack
man hört bortåt Täby i Q 8:as mack.
En korv han där åt och en bira han drack
och ut genom dörren sen stack.
Efter kom en serviceman, resolut,
tillsammans de drogo ett lånesläp ut.
Sen vid Mollbergs vrålåk de stodo på lut
och koppla fast släpet till slut.
Till Ikea därefter han gladelig for
för att inhandla möbler till erat kontor
och i Barkarby finns det en elaffär stor
– men titta, där kommer han, mor!

Tjäna, allihopa, sakna ni mej?
Vad tro ni jag har här i släpet, en tjej?
Nä, möbler och datorutrustning åt dej
i Hoparegränden, tjohej!
Kom och hjälp mig lasta prylarna av,
jag flängt hela dan som en träl och en slav
och hungern mig lägger nog snart i en grav
och törsten är svår som skoskav.
Moster, gå och ge Mollberg båd´ dricka och mat!
Strunt i krögarfars snålhet och lättja och tjat.
Med de platta paketen få vi honom flat;
snart slippa vi alla hans gnat.

Ge oss några mejslar, spikar och nubb!
Nu bära vi datorn till snåljåpens skrubb
men av själva salen vi göra en pub
och bilda med Moster en klubb.
Krögarfar får sitta, instängd och stum
och klicka med musen och känna sig dum,
när frun dyker upp bak sin disk i vårt rum,
lik Venus ur ölhavets skum.
Mollberg sitter där äntligen tillfreds och mätt,
aldrig han åt på Wismar en större kotlett.
Hör han rapar, hans strupe är fuktad och vätt.
Nu tänder han en cigarett.

Härlig är vår pub med trevlig publik.
Vad var det för nödrop? Hör, lyss, vilket skrik!
Nu störtar ur skrubben, så blek som ett lik
herr krögaren i full panik.
Fångad av en stormvind? Nej, snärjd i tråd,
med sladdar kring benen, nu ber han om nåd.
De skuldtyngda bröder ta upp en applåd
och ge honom kvickt några råd.
Du ska trycka på knappen, där det står "delete"!
Mollberg räddar dig, få vi betalt för vårt slit.
Våran skuld plåna ut och glöm bort din profit
och ge oss på nytt vår kredit!


Epistelpastischen är ännu en ur min bok Fredman går igen...