Limerick som tragisk kärleksroman

En tragisk limerickroman om Ester Vicklund från Öja

Ester Vicklund från öländska Öja
var som Kraka i fisknätslik slöja.
De som sa: Bäst du tar
av det där! fick till svar:
Nä, för allting vill jag inte röja.

Ester Vicklund från öländska Öja
var så åtrådd av jättar som Fröja
och drogs själv till nåt stort;
med nåt litet och kort
ville hon ej i längden sig nöja.

Ester Vicklund från öländska Öja
tyckte om att med kroppen förnöja.
Var hon tämligen bar
och gick nära en karl,
kunde lätt nåt på honom sig höja.

Ester Vicklund från öländska Öja
tyckte om att sig kröka och böja.
Hennes gympakostym
bestod mest av parfym,
till dess någon dök upp med en blöja.

Ester Vicklund från öländska Öja
for till Stockholm när hon ville röja.
Där fick hon fatt en man,
öbo var även han,
men rätt liten, ja nästan en löja.

Ester Vicklund från öländska Öja
gick sen klädd i en något kort tröja,
men med nål, tråd och flit
sydde hon på en bit,
så att mannen slapp gå där och töja.

Ester Vicklund från öländska Öja
är nu gift med sin torrboll från Möja.
Det är synd, hon var käck,
när hon gick där halvt näck.
Hennes bröllop, det kunde fått dröja!


Dagsvers, skrivövning. Sprid bloggadressen! Det kanske kan 
komma något bra någon gång i framtiden.