En oälskad älskares nattliga klagan

A complaint by Night of the lover Not Beloved

Alas! so all things now do hold their peace!
Heaven and earth disturbed in no thing;
The beasts, the air, the birds their song do cease,
The night´s car the stars about doth bring.
Calm is the sea; the waves work less and less
So am not I, whom love, alas! doth wring,
Bringing before my face the great increase
Of my desires, whereat I weep and sing,
In joy and woe, as in a doubtful case.
For my sweet thoughts sometime do pleasure bring;
But by and by, the cause of my disease
Gives me a pang, that inwardly doth sting,
     When that I think what grief it is again,
     To live and lack the thing should rid my pain.


En oälskad älskares nattliga klagan

Hur allt blev stilla, allt som förut stred!
Himmel och jord går ostörda till ro.
Var fågel tystnar, rovdjur håller fred,
snart rullar nattens vagn på stjärnors bro.
Havet är lugnt, dess vågor slutat slå,
hur olikt mig, som plågad av begär
ser för min blick den bild av henne stå,
som nu var natt min sinnesro förtär.
Dubbel är känslan, vällust än, än ve,
av ljuva tankar är jag fylld ibland;
dock tvingar ödet mig att sorgsen se
hur jag föröds alltmer i åtråns brand.
     Sjuk får jag leva, vad har jag för val,
     ljum är ju hon, som lindra kan mitt kval.

Sonetten är av Henry Howard, Earl of Surrey (1517-47).
Surrey var den förste som skrev blankvers i England, och
införde (tillsammans med Thomas Wyatt) sonetten i Eng-
land. Den form han gav den användes sedan av bland andra
Shakespeare, som den oftast är uppkallad efter. 
Den olycklige earlen, som var kusin med Anne Boleyn, blev
liksom hon avrättad av Henrik VIII.