Dikt för barn eller bara barnslig dikt?

Farbror Gran

Farbror Gran vaknade sur.
Hatten slokade
och den våta överrocken
hängde tungt över kroppen.

Men nu fram på dan
är han åter på solskenshumör.
Leende
stryker han sig med en kvist
över skägglaven
och kådan rinner
som tobakssaliv
längs stammen.

En ekorre
kommer på frukostvisit.
Han smackar när han äter
och sprider fröflingorna
slarvigt omkring sig.

På eftermiddagen
vilar farbror Gran dag,
mumlar och gubbtänker.
Då och då suckar han tungt.
Med en yvig gest tar han sig även
en och annan välluktande pris
ur Västans och Sunnans
framsträckta dosor.

Sedan inväntar han solnedgången.
Då kommer koltrasten
för att dra upp hans silverrova.
Det är som andakt
och hörs vida omkring.