Shakespeare-regn och annat regn (surt)

When that I was and a little tiny boy,
With hey, ho, the wind and the rain,
A foolish thing was but a toy,
For the rain it raineth every day.

But when I came to man´s estate,
With hey, ho, etc.
Gainst knaves and thieves men shut their gate,
For the rain, etc.

But when I came, alas! to wife,
With hey, ho, etc.
By swaggering could I never thrive,
For the rain, etc.

But when I came unto my beds,
With hey, ho, etc.
With toss-pots still had drunken heads,
For the rain, etc.

A great while ago the world begun,
With hey, ho, etc.
But that´s all one, our play is done,
And we´ll strive to please you every day.

Shakespeare slutar ofta sina pjäser med en strof av något slag: en sonett,
en sång, eller bara några rimmade rader, fast han annars mest använder blank-
vers, som är orimmad. Stroferna ovan är slutet på Thelfth Night (Trettondags-
afton) och är sångbara till en enkel melodi.
Det är inte fult att låna om man talar om det och om man använder lånegod-
set till att skapa något eget. Följande är inte en översättning, men en visa om
ett annat regn, som inte oroade på Shakespeares tid, det sura. Den kan sjungas
till samma melodi som Festes, clownens.


Bilistens sista visa

Och när jag var ett snällt litet barn,
för hej och hå, det är regn och blåst.
Då lekte jag köra bil till kvarn.
Men regnet det regnar var eviga dag.

Och när jag växte upp och blev man,
för hej och hå, det är regn och blåst,
blev drömmen om bil omsider sann.
Men regnet det regnar var eviga dag.

Men när jag gifte mig och fick fru,
för hej och hå, det är regn och blåst,
behövde vi var sitt åkdon ju.
Men regnet det regnar var eviga dag.

Vår byväg snart blev rätad och bred,
för hej och hå, det är regn och blåst.
Och kvarnvägen är nu motorled.
Men regnet det regnar var eviga dag.

När vi dör ut på skräcködlors vis,
för hej och hå, det är regn och blåst,
då far vi med bil till paradis.
Men regnet det regnar var eviga dag.