Shakespeare som såpopera

Henrik VI

Tänkte se föreställningen om denne kung på TV i går (BBC-inspelning) men blev besviken och slog av efter ett tag. Som alltid överbetonas våldsamheterna på det finstämdas bekostnad när man överför litterära verk av det här slaget till TV-mediet, som om den stora behållningen skulle vara allt vapenskramlet och åsynen av lemlästade och blodiga människor – (visserligen tomatketchup ´?´, varför presentatören av dramat inte anser sig behöva varna för "starka scener", som när det gäller EU: s djurtransport t. ex.). På riktiga teaterscener finns inte plats för lika mycket döende och blod, inte heller i själva texten, där krig, mord och sådant måste beskrivas i stället för visas.
Vill man njuta mer av Henrik VI (och förmodligen de andra historiska dramerna) är det bättre att läsa dem – med kommentarer om man inte är expert på 15-16-hundratalsskiftets engelska språk och medeltidens och renässansens politiska historia. Då kan man stanna upp och njuta av sådana scener där Shakespeares fyndiga ordkonst gör upplevelsen så fantastisk, som i scenen där några höga herrar plockar rosor, Yorks vita och Lancasters röda. Den scenen (Scen 2.4) är för övrigt en av få i Henrik VI:s avdelning 1 (ibland presenteras stycket i 3, ibland i 2 delar) som är skrivna av Shakespeare, vilket några (t . ex romantikern Coleridge) förstod  redan på 1700-talet och vilket också modern textgranskning har kommit fram till.