I Runebergland (Vem styrde hit min väg?)

I Runebergland (Vem styrde hit min väg?)


Död var min kärlek, men ej lagd i grav;
på kajen såg jag hennes skugga än,
när jag på flykt den sorgsna sommaren
försökte gömma mig bakom ett hav.

I Johan Ludvigs land med minnen av
idyllerna var jag en gäst igen.
Pojken från gärdet såg jag och hans vän,
men nu på väg till ett midsommartrav.

Som soldat Duva, fastän utan "glav",
så dum och olycklig som denne Sven,
slogs jag i mil på mil med kärleken,
som blott fick mera liv, tog mig till slav.

Runt i ett vackert land med tusen vatten
for jag med skuggan i johannesnatten.


Dikten finns på sidan 35 i min senaste bok Poetiska porträtt – i svartvitt med sonett,
utkommen för några månader sedan. På sidan 34 finns ett porträtt på Runeberg, må-
lat av Carl Peter Mazer, samt den dikt som börjar: "Lutad mot gärdet stod / gossen 
vid flickans arm". Under sonetten berättas bl. a. om besöket på en konstutställning i
 Muhos. Konstnärinnan på platsen, Terttu Jurvakainen var/är både målare och diktare; 
här ett par av de kortaste dikterna av henne från boken Valoisa hiljaisuus, ("Den ljusa 
tystnaden" – kan också översättas med "Ljus tystnad") med 16 målningar och 82 dik-
ter (tolkningarna är mina):

elämä
          saari valtameressä
puut unelmia
purot
          ehtymätöntä janoa
kukat
          yksinäisyyttä

livet   ö i världshavet
träden   drömmar
bäckarna   osläcklig törst
blommorna   ensamhet

täällä on hiljaisuus ja
               indikonsininen taivas
kukat ja vihreys kasvavat lävitseni
täälla on kesä
                           täällä olet sinä

här är tystnad och
                 indigoblå himmel
blommor och grönska växer igenom mig
här är sommar 
                             här är du