Dödens skugga

     Fick en bok tillsänd mig i dag från Elisabet Fredholm, som översatt
en engelsk deckare till ovanstående svenska namn; på originalspråket
heter boken Sidney Chambers and the Shadow of Death och är skriven av
James Runcie, som förutom att vara författare är regissör, professor och
skönlitterär recensent. Boken ligger bakom en TV-serie betitlad Morden
i Grantchester. (Jag bör inte glömma att berätta att författaren dessutom
är son till en ärkebiskop.)
     Jag har inte läst boken än men eftersom Sidney, både kyrkoherde och
detektiv, tydligen är intresserad av poesi och citerar en massa poeter kom-
mer jag nog att göra det. Det var för övrigt på grund av poesin, som jag
medverkar en gnutta i boken, som tolkare nämligen av några rader till
svenska från en dikt av Thomas Wyatt, som Sidney citerar. I deckarsam-
manhanget låter det så här:

"... Men jag tycker att man kan säga att det var den punkt i historien då
England verkligen blev England. Det är lustigt att konservatorn hette Wyatt.
Thomas Wyatt var väl förälskad i Anna Boleyn? Det var väl om henne som
hans berömda sonett ´Jag vet en hind´ handlade?"
     "Förmodligen."
     "Så Anna Boleyn kan alltså ha inspirerat både till bönboken och till att
sonetten introducerades i England."
     "Tror du?"
     "Jag vet en hind – vem önskar jaga den, när jag för min del inte mer
förmår?"
     "Lugna ner dig nu."
     "Så utsiktslös är jakten och så svår, att jag ger upp, den snabbaste av män.
Dock, fast jag tröttats, drar sig snart igen tanken till hjorten, hennes flydda
spår..."
     "Sluta. Folk tittar på oss."

Här är min hela och förmodligen slutliga version av sonetten, som kanske
kommer med i en kommande bok med engelskspråkig poesi från flera sek-
ler, tolkad till svenska:

Jag vet en hind – vem önskar jaga den,
när jag för min del inte mer förmår?
En fåfäng möda var det och så svår,
att jag blev efter, snabbast utav män.
Dock, trots min trötthet, drar sig snart igen
tanken till hjorten, hennes flykt och spår
följer jag matt – tills insikten mig når
att ingens nät fått vinden fången än.
Vem önskar jaga? Han får ingenting,
blott ödslar tid som jag, en lönlös drift.
Och diamantristat i tydlig skrift
kan läsas hennes vackra hals omkring:
´Noli me tangere´; Caesar´s jag är
och fast jag synes tam ett vilt djur här.