Små grodorna

Små grodorna

Scen 3

Ljud hörs, först av en bil som körs fram till närheten av huset, däref-
ter av en bildörr som öppnas och slås igen. Morfar sätter sig upp i
hammocken, vinkar åt Sten, som med raska steg kommer gående
från grusgången genom trädgården fram till morfar.

Sten  Hejsan, hejsan. Sitter du här ensam i spenaten och filosoferar.

Morfar  Hej. Jo, här sitter jag allena. Dotter min har inte kommit
hem än och Anna är inne i stugan och telefonerar om en groda.

Sten  (sätter sig i en trädgårdsstol) Telefonerar hon om en groda?

Morfar  Ja, hon hittade en groda i jåns. Världens underbaraste.
Till sällskap åt Henrik.

Sten  Vem är Henrik?

Morfar  Det är världens näst underbaraste groda. Han fanns där i
dammen redan förut.

Sten  Ja, den här trädgården är full av lustigheter. Eller jag ska
kanske säga märkvärdigheter.

Morfar  Ja, inte är det bara spenat inte.

Sten  Jag menade det inte så bokstavligt.

Morfar  Lite föraktfullt lät det nog.

Sten  Nåja, här är väl lite rörigt.

Morfar  Jag trivs här. Trots att varken huset eller trädgården är
mina verk. Som du vet är det Lottas svärfar som byggt huset och
ställt i ordning den här tomten.

Sten  Eller ställt i oordning. Ja, ursäkta.

Morfar  Allting kan väl inte vara lika välordnat och sterilt som era
laboratorier och sjukhus. Ju mer jag ser av "inrättningar", desto hälso-
sammare tycker jag det är med lite röra.

Sten  Vad kan det vara för inrättningar du har sett?

Morfar  Jag nämnde sjukhus. Och pensionärshem har jag ju sett.
Där får man akta sig så man inte kommer i vägen för alla städmas-
kinerna.

Sten  Var det bättre förr? I ert gamla Lort-Sverige?

Morfar  Lort-Sverige, det finns allt kvar det. Hur ser vattnet i sjö-
arna ut nu för tiden och hurdan är luften vi andas? I själva verket...

Anna  (kommer springande från huset)  Hej, Sten. Jag har hittat
en groda.

Sten  Morfar har redan berättat. Har du pratat med mamma?

Anna  Nä, för mamma hade  redan åkt.

Morfar  Då kanske hon snart är här. Om vi skulle ta och förbereda
middagen lite. Jag sätter på potatisen så kanske ni två kan hjälpas åt
att duka. Och så kan ni väl plocka lite... lite spenat och sätta på bor-
det.

Anna  Vad då för spenat?

Sten  Morfar behagar skoja med oss. Jag tror han menar blommor.

Morfar  Han är inte dum i huvet, Sten. Eller vad säger du Anna?
(går utan att vänta på svar)

Anna  (tar Sten i handen och drar honom upp ur stolen) Kom då, Sten!
Jag vet var det finns jättemånga blommor. (släpper taget om Stens hand,
springer iväg, ropar åt Sten i farten) Jag ska bara springa och titta till
Henrik och den nye. (stannar) Vill du också se dom?

Sten  Morfar säger att det är riktiga underverk till grodor. Så det vore
synd att inte ta tillfället i akt. (följer efter Anna)

Anna  (på huk vid dammen) Han är där. (pekar) Han har hittat Henrik!

Sten (sätter sig också på huk) Ja, minsann sitter de inte där och försöker
överträffa varann i att se visa och världsvana ut.

Anna  Det kanske inte är en han. Det kanske är en hon.

Sten  Mycket möjligt. Vi får väl se hur snart de börjar kivas.

Anna  (vänder sig mot Sten och tittar på honom) Är du glad?

Sten  (låtsas inte höra)

Anna  Varför svarar du inte. Jag frågade ju.

Sten  Frågade du mig? Jag trodde du pratade med grodorna.

Anna  Äsch, grodor kan väl inte prata. Är du glad?

Sten  Glad? Visst är jag glad. Varför frågar du det?

Anna  För du ser inte glad ut.

Sten  Jag har ju inte hittat någon groda.

Anna  Du kan få plocka dom gulligaste blommorna. Vill du det?

Sten  Visst, visst. Så snäll du är.

Anna  Har du tittat färdigt än?

Sten  Ja, tack.

Anna  (reser sig upp och tar Sten i handen) Kom då så går vi!

Sten  O. K. (Sten och Anna går iväg hand i hand)


Sista scenen (scen 4) följer i morgon. Scen 1 och 2 var införda den 6/7 och 7/7 2016.