Innan vinden vänder och går hem

... så heter en bok med mest sångbara texter som jag lät trycka 1912. Ur den hämtar
jag följande text, som finns med noter i samlingen. Boken kan fortfarande erhållas.


Elegi

Intill min altan, högst upp i en gran,
hörs koltrasten sluta sin sång.
En sömnig dryad rör asparnas blad,
som tyst skälver till än en gång.
Rödbrusig i väst, går solen som bäst
till sängs som en rusig smed.
Men ovanför byn, syns redan i skyn
nymånen som hans silversked.

Av vindilar kysst, nattvakar jag tyst,
blott hjärtat slår bultande slag.
Jag saknar min vän. Kom, kära, igen!
Kom snart innan natten blir dag!
Var ljusglimt jag ser, är ögon som ler
och dimman din vita blus.
Bli form, ta gestalt, bönfaller jag allt
bedrägligt och gäckande ljus.

Hörs årtag vid strand, gick någon iland,
slog bara en fisk i en ström?
När natten är sen, till villa och sken
blir livet och overklig dröm.
En strandängens spov, far upp i en lov
och skriar: din vän är död!
Då går jag som förr, in bakom min dörr
och blundar mot morgonens glöd.