Förlorade vänner (forts. på gårdagens tema)

Till vem som helst om mitt umgänge

Med färre levande men många döda
är det jag numer idkar sällskapsliv
och snart, när kvar är bara tidsfördriv,
kan de bli fler men skall ej överflöda.

De kommer, som det verkar, utan möda
objudna fram ur minnenas arkiv
med kärleksord och vänskap, strid och kiv,
så envisa som förr fast något spröda.

De levande omkring mig syns som bara
en massa med en opersonlig röst.
De döda däremot är i min höst
åtskilda väsen i en pratglad skara.

Men vad de vill mig, trösta eller plåga,
det är för mig en obesvarad fråga.


Sonetten finns med någon liten ändring i min bok
Tillägnat, med och utan lov (2014).