Shakespeare, sonnet / sonett

30

When to the sessions of sweet silent thought
I summon up remenbrance of things past,
I sigh the lack of many a thing I sought,
And with old woes new wail my dear time´s waste.
Then can I drown an eye, unus´d to flow,
For precious friends hid in death´s dateless night,
And weep afresh love´s long since cancell´d woe,
And moan th´expense of many a vanish´d sight.
Then can I grieve at grievances foregone,
And heavily from woe to woe tell o´er
The sad account of fore-bemoaned moan,
Which I new pay as if not paid before.
     But if the while I think on thee, dear friend,
     All losses are restor´d, and sorrows end.


30

När jag i stilla stunder sitter ner
och minns, summerande, sådant som skett,
då suckar jag och saknar, var gång mer,
förgången tid och allt som den mig gett.
Då dränks mitt öga, ovant vid en tår,
för vänner, mista, som har gömts i mull
och vemodigt min tankes trådar går
till dem för troget visad kärleks skull.
Då sörjer jag det som jag sörjt förut
och lider åter förut lidna kval
och räkningen blir lång, som jag till slut
gör upp som förr med tårars kapital.
     Men strax, om tanken går till dig, min vän,
     är allting glömt och sorgen flydd igen.

En av de 154 sonetterna ingående i den utgåva som trycktes för första
gången 1609. Alla sonetterna finns tolkade i min bok William Shakespeare
Sonetter tolkade av Walter Dan Axelsson, som kom ut 2009.