Modern fotboll är dötrist

När detta skrivs väntar ännu en massa matcher i EM (för svensk del troligen bara en), där kommentatorerna från det underlägsna landet blir jätteglada, om deras lag lyckas få in ett tidigt mål, så att dess spelare sedan kan stå och sparka bollen till varandra på den egna planhalvan i stort sett under hela resten av matchen eller i nödfall ställa upp sig som en vägg framför den egna buren. Ibland räcker det ju för två lag att spela oavgjort och då ser hela matchen ut på samma sätt. Att så många matcher slutar 0 – 0 eller 1 – 0 borde vara något för dem som bestämmer i fotbollsvärlden att tänka på. När det inte görs några mål saknar ju fotbollen spänning och underhållningsvärde och det är inte särskilt förvånande att det då dyker upp individer på arenorna, som har annat i tankarna än fotboll.

Annat var det förr – i gärdsgårdsserierna och i pojkfotbollen. Jag var själv målvakt när vi vann en match med 24 – 1 och en annan gång med 12 – 0. Jag var också med om att förlora: 0 – 4, vilket härmed nämns, eftersom jag inte vill verka skrytsam.

Men för landslagsfotbollens del: finns det någon bot? Jag har bara en lösning: gör målen dubbelt så stora. Då skulle åtminstone en och annan hörna resultera i mål: i går såg jag England få minst ett dussin hörnor, alla helt ofarliga för det slovakiska laget, som inte hade en enda, om jag minns rätt.

P S Jag har ingen bra dikt om fotbollens nuvarande trista tillstånd – än!