Bellmans djurfond

Först ett tillägg till gårdagens inlägg om Bellmans blomsterfond. – Sysslade tusenkonstnären Mollberg, han som åtog sig allt, även med naturvård? Åtminstone låter Bellman honom vara en god iakttagare och kritiker av den hemska naturförstörelse, som ägde rum på 1700-talet i vissa områden runt Stockholm precis som nu.
Så här säger han i Fredmans epistel nr 47, strof 3, om vad han iakttagit, när han red genom Brännkyrka:

Bror, uti fullt sträck till Nyboda krog
Jag flängt, sen i Brännkyrka tie hon slog;
där smorde jag klockarn, och bror, det var nog,
Fem supar i kvarten han tog.
Vägen, vet ni, gossar, hur den var?
Jo, sumpig med gyttja, – ja gutår, kära far –
Var herrgård nedrutten, eländig och och bar,
Och skogen durksiktig och klar.
Platt omöjligt att finna en enda röd grind,
Bara törnen och tistel och tuvan helt trind,
Tomma sjöar med nordan och kylande vind.
Gutår! – jag blir surögd och blind.

Och nu till djuren som är många hos Bellman. Dessa har jag funnit i epistlarna, kanske jag glömt ett eller annat (i några fall har Bellman funnit likheter mellan ett djur och en person och använt djuret för att karakterisera personen; sådana djur finns med här i listan):

Markatta, fluga, häst, hingst, sto, gök, löja, myra, hund, lamm, delfin, kråka, vipa, hjort, älg, mygga, valfisk, sill, björn, tupp, höna, gås, hämpling, anka, orre, lärka, svan, ko, svin, so, turturduva, kamel, hare, apa, ruda, bofink, katt, fiskmås, svala, skata. (Alla djuren är hela, tror jag, utom sillen, som bara omtalas som sillstjärt.)

Vem av de agerande i Fredmans epistlar handlar det oftast om i detta magnifika verk?  Jag kollade och åtminstone en sak överraskade mig. Mer om det i ett annat inlägg i bloggen.