Bellmans blomsterfond

En sommarpratande kvinnlig DN-medarbetare inledde för några år sedan sitt prat i radio med att meddela att Bellman tänkte hon inte spela något av. En fånig inledning, som betydde att honom förknippade hon bara med dryckenskap och anstötlighet. Ungefär likadant tyckte för den delen även Strindberg, som säger åt Albert Engström, på tal om olika författare: "Jag kan fortfarande inte förstå Bellman, för han var en fyllbult". Detta var alldeles på slutet, då han börjat intressera sig för psalmer och tyckte att det fanns några man nästan kunde dö vid, som denna: "Jag lyfter mina händer upp till Guds berg och hus".
Alla vet inte att även Bellman skrev psalmer, men den tilltänkta psalmboken, som skulle ha kommit ut efter mitten på 1700-talet, och i vilken Bellman förmodligen skulle fått införd åtminstone någon av de tiotal han skrev, kom aldrig i tryck. Alla vet inte heller hur mycket natur det finns hos Bellman; vinet och älskogen är bara en del av helheten.
När jag gjorde pastischer på Fredmans epistlar roade jag mig med att anteckna växterna och djuren som fanns omnämnda i dem. Här är en lista över träd och blommor i epistlarna, som dock inte gör anspråk på att vara fullständig. Ofta handlar det dessutom om buketter, kransar, blomstermattor, "blomstrande prål" och sådant, där vad som ingår inte omtalas. (Ibland är växten ätbar.)

Kastanj, pomerans, cypress, mandel, citron, muskot, ros, buxbom, nejlika, pion, lönn, asp, myrten, tusensköna, tistel, ek, tall, pil, sippor, narcisser, jasmin, lövkojor, tulpan, väppling, hägg, syren.

I morgon eller senare kommer en lista över djuren, som är längre.