Två sonetter om bönders hus förr i tiden

Den första är av Hans Slycke och hämtad ur hans fina bok Hemikring, en historisk rimkrönika om Östergötland (1997). Boken innehåller hundra sonetter, några illustrerade med linoleumsnitt av författaren, som under senare delen av sitt liv bodde i samma kommun, Järfälla, som jag själv sedan länge.
Den andra sonetten är min egen och återfinns i boken  Åkersenap, 72 sonetter om en skärgårdskommun (2011).

Bondens gråa hus

Omkring dig, då du gårdens tun beträder,
tolv Hus och bodar getingbillegrå.
På solskiftstakad byggningstomt de stå
så grå och gistna utav sol och väder.

Dock präktigt timrade av släktens Fäder
med tak av vass och halm med hång därpå
– men torv, där nödigt gnistskydd kräver så –
och murkna knutar fodrade med bräder.

Förutom själva Stugan finns här stall
och oxhus, svinhus, la´gård, loge, lada,
ett visthus, vedskjul samt ett bryggehus.

Därtill en badstu´ till att lördagsbada.
Och sist, att inget här förglömmas skall,
som på var gård, ett flerhåls hemlighus.


11.

I Ryd år artonhundra byggs en stuga.
Till väggar krävs ett antal timmerlass.
Från stranden hämtar man till taket vass;
på uthusen får kanske grästorv duga.

Här ska en bonde bo med barn och fruga.
Rätt skevt blir allt i brist på vattenpass.
Två alnar hög är dörrgluggen vidpass
men tidens allmoge är van att buga.

Två lika stora rum har detta huset;
det norra skall stå ständigt tomt och kallt.
Vid andra gaveln, i det svaga ljuset

från två små fönster skall man sköta allt.
I kammaren bak förstugan ställs kruset
med största dyrgripen och kryddan – salt.