Två sonetter om runstenar

I Hans Slyckes bok Hemikring, finns en dikt med titeln "Bondens gråa hus".  I gårdagens blogg tecknade jag ner den tillsammans med en egen ur min bok Åkersenap, som också handlade om en bondes husbygge. Om en del annat finns också parallella sonetter i de båda böckerna, fast vi diktade utan att vara bekanta då eller känna till varandras skriverier. Här är två dikter om runstenar, varav den första är Hans Slyckes.

Rökstenen

Den döde Vämods fader, Varin, har
i grå granit här hugfäst sonens ära.
Av alla runor som hans budskap bära
han högg de öppna under solen klar,

i nattens dunkel dock vad lönnligt var.
Ty Varin kunde alla runor skära,
och Svartkonstrunor, svårare att lära.
Han kunde alla sägnerna som far.

Om tolkningen av Varins verk i Rök
dock lärde runologer ständigt strider;
– väl ingen känner fornöstgötskan rätt!

Måhända fåfängt blir så vart försök
tills någon grävt ur Östgötsk jord omsider
en sten lik den man fann uti Rosette!

Till dikten finns följande upplysningar: Stenen vid Röks kyrka
dateras till 800-talet och innehåller den längsta kända runinskrif-
ten, delvis skriven med magiska "lönnrunor". Sonettens avslutan-
de terzin syftar på den sten, som år 1798 fanns vid staden Rosette
i norra Egypten. Dess inskrift, upprepad på tre olika språk, gav 
forskarna hjälp att lösa hieroglyfernas gåta.


15.

Från Roslagen till fjärran kusters länder
for mången viking över Österhav.
En sten till minne fick en man i Stav,
när han ej vände åter hem till fränder.

En tidig morgon går jag på de stränder
där Gärdar Viking borde fått sin grav.
En annan skatt än den som plundring gav
strös ut av Eos generösa händer.

Skönt lyser den på sankmarker och flammar,
där älvorna bland svarta alestammar
ses svävande om natten i sin dans.

Vart grässtrå är en silvernål som glimmar
och kabbelekors hyenden där simmar
med guld, som ju är mitt och allemans.

Vikingen Gärdar omkom tydligen under en handelsfärd eller
ett plundringståg österut och Ingö reste en ståtlig sten till hans
minne. Den skadade stenen står i en ekdunge i Stav vid Ros-
lagskusten, med ristningen vänd ut mot farleden. Stället är 
mycket vackert med en strandäng och ett alkärr och längst ut
finns en kulle där Adam och Eva blommar rikligt om våren.
(Bilder, varav tre i färg, finns på kullen, runstenen och strand-
ängen.