Tömningen av författarskåpet fortsätter...

...nu åker Vakna träl! ut, fast dikten är lika angelägen, som då den skrevs för längesedan, d.v.s. de inställda tågen fortsätter att vara inställda, banarbeten pågår, ständiga ombyggnader av stationer, nedrivna kontaktledningar o.s.v. Sången kan sjungas till samma melodi som Johan Olof Wallin använt för sin psalm (moderniserad av K. Frostenson) Vaka själ och bed! i 1986 års psalmbok.

Vakna träl!

Vakna träl, i tid,
och ur sängen glid.
Räds att SL, denna maran
ordnar så blott du av skaran
på station blir kvar
just som tåget far.

Gången upp och ned
är knappt metern bred.
Tusenden ska där passera,
ständigt kommer flera, flera.
Kön är utan slut
både in och ut.

Väntrum finns det ej,
därför skynda dej
ner i gången för att trängas
så att köerna förlängas!
Någons stora hopp
är totala stopp.

På olustans spår
tågen går och går
med så långa intervaller,
akta så du inte faller
ner och plattas till
som Planerar´n vill.

Svettig, snorig, varm,
tryckt mot nästans barm,
som en broiler i fabriken
står du bland de tysta skriken
hatfylld i din håg
i ett proppfullt tåg.

Mången filial
driver Ormen hal.
Tidtabellerna han skriver
så att du av tåget kliver
just när bussen gått.
Då han flinar rått.

När du kommer hem
bortåt klockan fem
och som spyan ut ur munnen
kastats upp ur tunneln-brunnen,
då på nytt beskärs
du en djävulsk pärs.

Vägen nämligen
du ska traska sen
går som tarmen uti krokar.
Infernalkontorets tokar
åt bilismens svans
gav all mark som fanns.

Kånka, bär och slit!
Långsamt, bit för bit,
går du hem med dina kassar,
mörkrets makt som på dig passar
vill dig inte väl.
Ve dig, arma själ!