Shakespeare-sonett än en gång

Sonetten tillägnas Stockholms Stadsbibliotek (huvudbiblioteket), som tackade nej till att köpa in min till dem erbjudna tolkning av Shakespeares sonetter, utkommen 2009, och då i Svenska Dagbladet (av Carl-Johan Malmberg) klassad som en av de två bästa på svenska Av samtliga inköpta, av sex olika översättare, finns det på huvudbibliotek och filialer ca 80 ex., så plats tycks finnas. Vad, förutom Censurens monster, ger förresten huvudbiblioteket (och någon enstaka bibliotekarie där) rätten att förbjuda filialerna att köpa in det de eventuellt skulle vilja ha? Den möjligheten har ju fråntagits dem utan att någon reagerar, allra minst Sveriges Författarförbund.

82.

Jag medger, du är ej med Musan gift,
den som jag hyllar, så från klander fri
kan du ta till dig var tillägnad skrift,
som prisar dig med stolt versmakeri.
Skön är din kunskap, som din ansiktshy,
och du är värd mer lov än jag kan ge,
så må du döma själv om varje ny
och märklig bok, som du har fått att se.
Ja, gör så, vän, men när de visat allt,
vad de i sin förkonstling hittat på,
stiger det äktas värde tiofalt,
min enkla sanning skall allt annat slå.
     och deras grova kludd få bättre bruk
     på någon blodlös kind, en sämre duk.

Ps. Jag sätter frågetecken för kunskapen och ansiktshyn
och lovet jag ger och en del annat kan tolkas ironiskt.