Om månsken, herdar och om evig vår,
om vinden som i poppellunden går,
om silverkällan vid vars rand jag drömde,
om näktergalen, som sin själ uttömde,
om en natur som var ett heligt rum
jag ständigt skrev – ej om delirium.
Men här satt jag – som än i mitt förfall.
Mitt rum är unket och dess säng är kall.
En kör av gatans råa röster sorlar.
Kloaken suckar och min flaska porlar.
Mitt enda sällskap är en stackars mus.
Kom inte hit och se – Stagnelius!
Dikten är opublicerad i bokform.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar