Om Erik Johan och Amanda

Gårdagens dikt om Stagnelius har aldrig publicerats i någon bok, medan den som följer här är en av två om honom i min senast tryckta bok Poetiska porträtt – i svartvitt med sonett. I det mesta som skrivs om honom omtalas han som en olycklig människa, som levde sitt liv i misär, vilket dock inte allt han själv skrev ger uttryck för. En del av de dikter som blev till i familjekretsen i Dörby utanför Kalmar är av det skämtsamma slaget, i en (som är en pastisch på Bellmans epistel nr 79) skojar han med en bekant, astronomen Kniberg, som förgäves uppvaktar en dam i ett fönster. – Ett foto på en man som sittande på en enhjulig cykel kysser en dam högt upp i ett fönster var bakgrunden till min dikt lite av samma slag om Erik Johans kärlek till Amanda.   

Stagnelius, att du ej fick Amanda,
gräm dig ej alltför mycket över det!
Snart hade du fått nog av nakenhet
och kyssande är ganska enahanda.

Att trilla ifrån höga moln och landa
på jorden är att möta mest förtret.
Och fallet från en högre verklighet
hade ej varit i romantisk anda.

Men nya tider har nu hunnit randa.
Vi lever i en större saklighet
och om du varit kär i dag – vem vet,
om ej sekret med flickan du fått blanda.

Rätt troligt att du funnit någon nyckel
till hennes hjärta – kanske höghöjdscykel.