Nyss hörde vi om bondsonen (och handskmakarsonen) William Shakespeare och går vi tillbaka till Rom har dess störste diktare, Vergilius, samma bakgrund. I Sverige har en hel mängd av de största författarna rötter i myllan; en av dem var Karlfeldt.
I min bok Poetiska porträtt – i svartvitt med sonett har jag gett honom följande dikt:
Fridolins lustgård
En dalmas kallade sig löskekarl
och antog namnet Haquin Fridolin.
Hans lustgård finns såväl i poesin
som i naturen än i gott förvar.
Där prunkar ros och ginst, är dagen klar;
i sol trivs också kungsljus, tok och lin.
Hjärtstillan, ömsint vårdad, grönskar fin
och nattyxnen står blek men underbar.
Yxnen är jungfrun, som åt natten spar
sin trolska doft, berusande som vin.
Ifall hon kränks blir det hennes ruin
och den som skändar har blott frän lukt kvar.
Fast det ej sägs rent ut av rimmarsmeden,
göms det ett kräldjur också i hans Eden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar