Epistel nr 64

Sov, Amaryllis! Blunda min lilla!
Ingen kan stilla
vinterns nöd.
Härjat och pinat
vårdträdet tvinat,
havet är sinat,
rosen död.
Amaryllis, vintern är en fasa,
gnolar någon är det om en trasa!
Snövidunder vakna upp och rasa
rodnar för vinden i askan en glöd.

Sov, men i drömmen längta till stunden
åter i lunden
göken gal!
Sånger då ljuda,
blommor oss skruda,
böljorna bjuda
upp till ball.
Amaryllis, dröm att papegojan
tystnat i den gråa, trista kojan.
Dröm att jag, när solen har smält bojan,
fri som en vindelälv far i din dal!