Panthéon Axelsson

från den helgedomen (Poetiska porträtt – i svartvitt
med sonett) hämtas följande dikt:

Om en skald som sällan fick det som han 
önskade och ville

Han tvingades bo ståtligt, alltför rik,
dessvärre var han också adelsman.
En vindskupa hade gott dugt, sa han,
av nämnda skäl blev det ej någon slik.

Som skald fick han all möjlig fin kritik,
men skulle önskat den var mindre grann.
Vad var det värt, när han så sällan vann
den minsta aktning för sin grammatik?

En vers med rim var i hans poetik
en skallerorm; han lyste den i bann.
Vid skrivbordet han likväl oftast fann
den nödvändig att ha i sin praktik.

Och jamberna som var en större skam,
tvangs han skandera i von Heidenstam.

Det beledsagande fotografiet visar skalden i grå kostym och hatt.
Under det finns följande text: Sagt av Heidenstam: När de svenska
författarna ännu inte firat sin 50-årsdag med stor ståt, äro de för unga,
mellan femti och sjutti äro de för gamla, efter sjutti höra de gårdagen
till och när de dö, börja de leva upp. – Fotot tycks taget när Heiden-
stam hörde gårdagen till (det visar honom framifrån). Som yngre ville
han alltid bli avbildad i profil.