God fortsättning på 1916

En god fortsättning på året önskar jag mina läsare denna dag då det är 13 grader – och inte på plussan puolella, som finnarna säger – utan på den kalla sidan; med andra ord en perfekt dag för vinterbadare.
Här några råd till er som badar – de jag eventuellt kan ha meddelat tidigare gällde havsbad och det är det inte fråga om i dag.

1) På vägen till vaken bör man urskilja om vädret är kyligt eller varmt. (Det vill säga: är det varmt kan man gå hem igen.)
2) En obetydlig huttring som ej härrör av inre upphetsning, utan framkallas av luftens inverkan är utan betydelse och utövar intet skadligt inflytande på kroppen.
3) Det är en oriktig åsikt att man efter att ha klätt av sig fullständigt måste svalka sig även  i fria luften, innan man stiger ned i vattnet.
4) Om man vill draga största möjliga fördel av badet, så bör man frigöra sig från de regler modet uppställer och stiga ned i vaken utan baddräkt.
5) Den brist på luft, som nästan var och en känner under de första minuterna under isen, skall man ej mycket bry sig om.
6) Svaga och nervösa personer, som känna sig frusna efter badet, göra klokt i att strax efteråt förtära en kopp buljong med litet vetebröd.
7) Den som simmat omkring under isen ett bra tag torde, som poeten Lars Gustafsson, kunna skriva en sonett om sina iakttagelser där nere, någonting i stil med hans lite knaggliga dikt som lyder:

För den som är på isens undersida
ser själva isen ut som något vitt
och vindbrunnar och öppningar där fritt
vatten ännu rör sig, syns såvida

det ännu finns ett dagsljus, som vida
mörka fält. Och bara den som vet att mitt
i mörkret finns en utväg, att vitt
betyder mörker (så kan is förvrida

den bild av villkoren som ögat gör sig)
och vet att simma, mot sin instinkt bort
från ljuset, mot det mörka, ser dag igen.

Det finns, så snart en liten vana rör sig,
ett ord förändrar mening, en chans, en kort,
att någon hittar ut. Att han ser dag igen.