Björling, Gunnar

En dikt med kommentarer ur min  nyss tryckta bok Poetiska porträtt – i svartvitt med sonett:

Björling

Och han tycks gå och leka sokkosilla,
en farbror kommen från nån annanstans,
med fjärilar omkring sig, böljedans
och ord som sätter sig i honom stilla.

Dag efter dag och han vill inget spilla,
den klara doft och hund som viftar svans.
I staden barnröstklanger, lövens glans
och öga, öra, lördagskorv att grilla.

Och om det ångat ut: koltrast, postilla.
Det är i perspektiv och allemans,
fågels kvivitt, kvivitt och som i trance,
i rymd och sång och i grankullavilla.

Stryk mina ord, dem jag ej kan förklara;
jag har läst Gunnar, smittad, lite bara.


(Olla sokkosilla = leka blindbock.) En dikt av Björling: "Vår dagar är fyllda av sår
och lilja, varje stund är en oberördhet. / Därför går vi och håller enkla ting i våra
tumstjocka läppar, därför räknar vi grisar med evighetens hjärnsubstans, / därför
går vi i sinnesrus och vardagens förnimbarhet. / För oss är varje helvete så ljust och
fullt av hemlighet." – Björling hade det enligt Solveig von Schoultz svårt ekonomiskt
men ett bra sätt att försörja sig på: "Han visste precis vilken dag hans vänner fick lön
och då gick han för att låna. Men han utvidgade varje gång kretsen med en, så han
kunde alltid betala tillbaka korrekt. Han klarade sig på det viset. Ett fint system."

Dikten finns på sidan 55. Under bilden på Gunnar Björling (1887 - 1960)
på sidan 54 står följande text att läsa:

Gunnar Björling ogillade att resa och bodde under större delen av sitt
liv i en f. d. bastu i Brunnsparken i Helsingfors. "Jag dröjer i mitt rum,
här är min plats", skrev han. Och hade gärna fortsatt att dröja där längre
än han fick: "Fanden att en inte upplever 2008. Av reda nyfikenheten.
S. k, värs skreve en väl då också. Och sutte i sitt rum – i Brunnsparken! –
såsom nu och för femti år sedan. Och någons barnbarn kommer in eller
går. Får en marmelad eller så."