Julbord

Julbord

Bellmans Fredmans epistlar kom ut 1790 och är fortfarande aktuella, varför skulle då inte också mina pastischer på dem, Fredman går igen... ,som kom ut ca 230 år senare vara det? Och en av pastischerna som är aktuell vid den här tiden varje år är nr 13, som har undertiteln: Hurusom bröderna och systrarna äta julbord, till vilket Erik Bergström står som inbjudare och vid vilket han även fungerar som taffeltäckare. Den kommer här:

Nå, är nu faten uppdukade här,
ropar värd Bergström och hojtar och svär.
Grisen med äpplet? Mais bien sûr, mon père!
             Den ju flinar här!
Prinskorvar också? Vad säger du, kock?
Häng ej i dörren längre där, slöfock!
Var är nu skinkan? Va, under ett lock!
             Står du kvar än, kock?
       Syltor, all slags pastejer.
       Tomtar och ljus och grejer.
–      allt visst färdigt är.
       Dopp i grytan, självklart ju!
       Jansson, en och annan låda.
       Hej, stig fram, ta för er nu
             och låt matlust råda.
Skål, Anders Wingmark, välkommen, bror!
Är hon här, Otto Olssons mor!
Tennis-Jeanna med sin sponsor
       se, utan jympaskor!

Tjänare, Bredström, har du hittat hit!
Kom du från börsen, gav den dig aptit?
Bara förluster? Aktier är skit!
       Kul att du kom hit!
Får jag nu föreställa – min Annette!
Angenämt! Drick en välkomstskål, en skvätt!
Låt er väl smaka! Sill? Korv? Omelett?
             Ät nu, skön Annette!
       Alla vill fram till borden,
       knuffas så in i norden.
–     Fram en samarit!
       Tennis-Jeanna i hög klack
       vrickat foten. – Ta en binda
       doppa den i sprit, så, tack,
             vi ska foten linda.
Spela, far Berg, nu en tröstens låt!
Ta ditt dragspel, vad tar dig åt?
Tomtedräkten din är ju våt
       av pur sympatisk gråt.

Men var är Jergen, jo där, han är sen.
Häng av dig rocken kvickt i foajén!
Ät dig proppmätt, du är ju skinn och ben,
       ät fast du är sen!
Står du och stirrar, står du än och glor?
Duger ej maten och räcker, min bror?
Skinkan är utmärkt och grisen var stor;
             står du än och glor?
       Nåja, nu kommer viner,
       kaffe, konjak, praliner;
–     den likör´n var len!
       Fast jag vet – det ante mej,
       ja, jag ser nog vart du spanar,
       dit åt Petter Bredströms tjej;
             han tillbaka glanar!
Snart se vi följden av kvinnans charm.
Ack, min mage, ja ack, min tarm,
ständigt störda av en vit barm,
       svartsjukebråk och larm!

Svettas du Bergström, hur är det nu fatt?
Gjorde all dukning dig så blek och matt?
Ät själv en bit och lös upp din kravatt;
              säg hur det är fatt!
Ta dig ett glas nu, det är helt okej!
Alla är nöjda, nej, säg inte nej,
till och med grishuvet ler ju mot dej!
             Allt är helt okej!
       Benjamin Schwalbe ärligt
       sa mig att allt var härligt,
–     fjädrar i din hatt!
       Opponerar du, min bror?
       Du på guldvåg vart ord väger.
       Fan ta Otto Olssons mor!
             Vad står du och säger?
Bara tjufem rätter fanns det här
mot tjusex förra jul´n hon svär!  
Jag blir ilsk som en Lucifer!
       Jag skiter i det här!

Angående visskrivande: I en bok jag berättat om tidigare finns det här tipset till folk som vill skriva vistexter men inte gjort det tidigare: Börja med något första ord eller mening som du tycker låter trevlig eller bara smakar gott.
Det är ett dåligt råd: Jag säger: lär dig först hantverket genom att studera bra texter (det kan man göra genom att kopiera dem eller skriva variationer, parodier osv på dem: utgå sedan från något konkret, en situation eller händelse, något i medierna som berört dig, gjord dig arg, glad, road, kort sagt påverkad, Låt inte allt handla om dig själv, dina egna känslor, din egen omgivning! Det kan bli som att titta i trista fotoalbum på folk man inte känner. Allt privat måste göras allmänintessant. Hitta det som gör visan till en berättelse, helst med ett överraskande slut, en poäng, Tro inte att visan, dikten eller vad det nu är kommer till dig bara för att du sätter dig ner med ett papper och en penna! Det är sådant de alltför ofta försöker inbilla folk på skrivarkurser, där de sällan lär ut grunder men kommer med färdiga ämnen som det bara är att ge sig i kast med.
– Tyck vad som helst om ovanstående pastisch, men det här är bakgrunden (förutom decenniers träning i själva konsten att skriva vistexter): dels ett julbord på ett företag i Stockholm, där det rådde enorm trängsel, dels en jul på ett fjällhotell, där en äldre gäst (dam) räknat rätterna och kommit underfund med att de minskat med en från föregående års tjugosex stycken, vilket ledde till visst uppror och räfst i köket.  När det sedan som här gäller en pastisch är det förstås av särskild vikt att man försöker fånga den stämning som finns hos den man pastischerar.
Många före mig har skrivit pastischer på Bellman: Stagnelius (faktiskt), Carl Fredrik Dahlgren och Povel Ramel t. ex. Och vad är inte Bellmans egna produkter: lån från alla möjliga håll som han förädlat! Vi som skriver pastischer på Bellman svär inte mer i kyrkan än Bellman själv!