Ibland kommer det en bra dikt i radion efter tolvklocksslagen. Så dessa behöver inte nödvändigtvis tolkas som en ringning över en avsomnad poesi.
I veckan hördes en dikt av Christina Rossetti. Här är en skriven av hennes broder Dante Gabriel; tolkningen till svenska min egen.
Sträckt fram i gräset syns din öppna hand
med fingertoppar lika rosenblom.
Din blick ler frid. Friskt grön är ängen, som
avtäcks och höljs av moln högt över land.
Runtom vårt rede, till vårt synfälts rand
lyser ranunkler och ett silvrigt streck
av hundkäx glimmar längs en hagtornshäck.
Stillheten rinner tyst som timglassand.
Djupt i det gröna skimrar för min syn
en sländas blåa tråd, ryckt loss från skyn.
– Så från det höga skänks oss än en gång
en ordlös gåva, låt oss den förnimma
och ta den till vårt hjärta denna timma,
när tvåsam tystnad var en kärlekssång.
(Silent noon)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar