Husbehovstrubaduren – en falsksjungande trubadurs betraktelser av Gunnar Törngren är en liten fin bok med en många goda tankar och träffande iakttagelser. När jag läste den och senare skrev lite om den här i bloggen hade jag ännu inte lyssnat på Gunnars vis- eller sångproduktion, vilket jag gjort nu, via hans hemsida. Hans sympatiska blygsamhet när det gällde den egna konsten, visade sig ha ett visst fog för sig, tycker jag.
Själv har jag aldrig hållit i en gitarr så jag vill helst inte döma om någons spel. När det gäller vistexter har jag mer erfarenhet, dock har jag slutat skriva sådana sedan länge, eftersom ingen vill ha dem, de må vara bra eller dåliga. Trots allt har jag samlat ihop en massa texter av vilka flera är skrivna för längesedan, kanske jag skickar ut dem gratis till några s. k. visvänner som är oförsiktiga nog att lämna ut sin e-postadress. Andra kan få vända sig till mig och jag sänder dem i e-brev med bifogad PDF (heter det väl). Dock gäller det bara texter även om en hel del melodier också finns.
Om jag mot förmodan skulle låta trycka dem kommer boken att heta "När man älskar som vi", undertitel "på allvar". Titelvisans text följer här:
När man älskar som vi
går det åt energi
till att smekas och kyssas och kramas.
Men man spar klädbesvär
om man går som man är.
Ingen av oss har ens en pyjamas.
Refräng
För man känner sån lust när man är riktigt kär
och man vill liksom vifta på svansen.
Och man reste till Mars, fanns den älskade där,
för man tappar en del av balansen.
När man älskar som vi
kan jag känna mig fri
och då hjärtat för dig bara dunkar,
kan jag gå utan risk
ifall du kokar fisk
in till grannfrun och äta raggmunkar.
För man känner sån lust när man är riktigt kär
och man vill liksom vifta på svansen.
Och man reste till Mars, fanns det raggmunkar där,
för man tappar en del av balansen.
När man älskar som vi
får jag följa dig i
damboutiquen när du går och shoppar.
Ska du köpa BH
får du hjälp ta den på
och jag plockar fram trosor och toppar.
För man känner sån lust när man är riktigt kär
och man vill liksom vifta på svansen.
Och man reste till Mars fanns boutiquerna där,
för man tappar en del av balansen.
När man älskar som vi
spar du din ironi
och blir sällan besviken och purken,
fast du skräms av mitt vrål
när vi plötsligt gör mål,
jag och grabbarna i TV-burken.
För man känner sån lust när man är riktigt kär
och man vill liksom vifta på svansen.
Och du kom nog till Mars om vi sparkade där,
för man tappar en del av balansen.
När man älskar som vi
kan du finna dig i
att jag tappat det mesta av håret.
Och jag ser för min del
inget stort skönhetsfel
i ditt åderbråck på vänstra låret.
För man känner sån lust när man är riktigt kär
och man vill liksom vifta på svansen.
Och man reste till Mars, fanns den älskade där,
för man tappar en del av balansen.
När man älskar som vi
råder blott sympati:
vi är solrosor på varsin stängel.
Och vi vissnar väl ner
men i himlens kvarter
ska jag ropa till dej: Hej, min ängel!
För man känner igen den man haft riktigt kär,
fast man bländas av all stjärneglansen.
Och man älskar så skönt i en himmelsblå sfär,
när man alldeles tappat balansen.
En ny bok med både poesi och prosa plus ett femtital bilder av lika många författare är just färdig och kommer att tryckas inom någon eller några veckor. Den har krävt arbete och tid, så bloggen har fått vila. Kanske jag kan ägna den lite tid nu, ifall någon skulle vilja läsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar