När jag skrev gårdagens inlägg hade jag inte läst artikeln i Författaren nr 2, 2015 med ovanstående titel. Nu har jag gjort det och måste säga att jag sympatiserar med mycket som sägs i den. Visst skadar en del av litteraturen människorna och speciellt kriminallitteraturen som breder ut sig som en farsot. När mord och våld och brottslighet av olika slag ingår i nästan allt som i vår tid anses intressant uppfattas det laglösa beteendet till slut som mer eller mindre naturligt. Det är väl inte så farligt att mörda någon, det händer ju jämt och i varje fall i varenda bok, för att inte tala om i varenda TV-program, som ju ofta bygger på böcker. En del deckarförfattare påstår sig skriva om våld för att undersöka vad som är fel i samhället och på så sätt bidraga till att göra det bättre; dessa som vill se sig som ett slags socialarbetare eller själavårdare är om inte hycklare så självbedragare. Vad detta slags skriveri går ut på är ju att tjäna pengar. Och det gör man inte genom att berätta om helt normala människor, som kunde vara förebilder att ta efter, nej det som är intressant är äckel, råhet, våldtäkt, skjutvapen, abnormitet, i synnerhet i någon ny kombination som bräcker alla tidigare beskrivna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar