Även Skönlitteraturen insomnad?

När jag just konstaterat att Poesin är avliden kastar jag en blick på Sveriges Författarförbunds tidning författaren, nr 2, utkommen för några månader sedan, som jag förväxlat med ett reklamblad för ett nytt sportbilmärke och därför slängt åt sidan. Ny öppnar jag den och ser att Clark Olofsson ska komma med en massa nya böcker, Lagercrantzboken föregrep man dock inte och hyllade, inte heller talade man om vilka som i framtiden skulle få de många "litterära" kändispriserna, fast det borde gå lätt att förutse. I huvudartikeln berättades det om något som kallades Revolution Poetry och som sas vara en rörelse fast den tycktes bestå av bara två personer. Dessa verkade mest intresserade av att få Tensta placerat vid Stureplan och såg ut att redan själva ha flyttat dit, kroppsligen åtminstone, om inte fullt ut andligen. För egen del borde jag väl sträva efter att få min gamla byväg att likna Birger Jarlsgatan med åtminstone något riktigt inneställe, men när jag ser robotarna klippa gräset och datorerna mjölka korna, vill jag snarare sätta stopp och vända utvecklingen. Åtminstone om Poesin skulle ha något med det hela att göra. Men den är ju insomnad och frågan är om det inte snart är dags att börja formulera hela Skönlitteraturens dödsannons. Läsningen av författaren nr 2, 2015 får mig inte att slå den tanken ur hågen.