Hej!
Hittade ett ex av Baudelaires Les Fleurs du mal et autres poèmes i min bokhylla och fastnade i den för en dag. Fann att jag kunde mer franska än jag trodde och översatte därför en av de många sonetterna i den, med lyckat eller halvdant resultat kan jag än inte avgöra. I och för sig är det lättare att översätta franska sonetter än engelska, förutsatt att man behärskar språket, eftersom varje versrad är sextaktig, ej femtaktig som en engelsk sonett vanligen är. (Ett undantag i Shakespeares sonettsamling är nr 145, som är fyrtaktig, vilket de flesta av översättarna har struntat i. Det är tråkigt eftersom det är den enda som handlar om Shakespeares maka – med fyrtaktigheten har han säkert velat markera att den i något avseende skiljer sig från de övriga.) Fyrtaktig vers är förstår ännu svårare att översätta än femtaktig.
Det franska experimentet gav följande resultat:
X
Min ungdom var ett häftigt oväder, en storm,
med solglimtar som trängde genom här och var
Av regn och åska blev förödelsen enorm
och i min trädgård fanns det knappt en röd frukt kvar.
Och nu när allt, när var idé går mot sin höst
får jag med krattan skrapa hop det som bröts av
och skyffla upp allt som i vattnen flutit löst
på mark där det grävts hål så stora som en grav.
Kan blommorna, de nya som jag drömmer om
i denna mark, en sandbank sedan floden kom,
än finna mystisk näring, kan de växa här?
– O min smärta! Tidens hunger är omättlig.
Och fienden, den dolda, med sitt blodbegär
gnager mitt hjärta, växer och befäster sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar