Skönt att ha lämnat en bok (Tillägnat, med och utan lov) bakom sig. Om någon kommer att läsa den kan jag inte gå och grubbla på, när jag fortfarande har idéer jag vill förverkliga. Jag har i alla fall läst den själv några gånger!
Och jag skriver inte för förläggares skull, som Lars Gustafsson (enligt en artikel i Författaren) påstås ha sagt att riktiga författare gör. Stackars riktiga författare!
Nu ska jag kanske färdigställa en vissamling med gammalt material, som behöver bearbetas. Mest ska jag dock ägna mig åt att översätta och skriva om engelsk poesi från flera århundraden. Jag fick avbryta arbetet med det för ett tag.
Engelsk dikt är en njutning, särskilt gammal sådan. Hur olik den moderna svenska, som är så tråkig, mest ordtrilleri utan egentligt innehåll. Kamrerardikt!
Jag kanske översätter "Alma" om den inte är för lång. Dikten, av Matthew Prior, är ett inlägg i debatten mellan Oxford och Cambridge om var själen egentligen sitter, i huvudet eller i hela kroppen. Prior hade en annan teori: när människan föds vandrar den från en tå uppåt i kroppen och når så småningom huvudet, varifrån den börjar vandra neråt igen och ut genom samma eller en annan tå när människan dör. Tänkvärt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar