Mer om begriplig och obegriplig poesi

I förordet till sin bok med poesiöversättningar, "Jorderingen", berättar Erik Blomberg om ett möte med T. S. Eliot då han nämnt för denne att han höll på att översätta några sonetter av Shakespeare. Eliots kommentar var: Det måste vara förfärligt svårt, honom förstår ju inte vi själva.
Det är ett lite märkligt uttalande men typiskt för vårt moderna sätt att resonera: Shakespeare och hans tids poeter måste man "förstå" medan senare tids poesi, inklusive Eliots, kan få vara kryptisk och trotsa tolkningsförsök. Om en svensk uppburen poet hörde jag Lars Forssell säga: "Jag förstår inte ett skit av det hen skriver, men jag försvarar hens rättighet att uttrycka sig som hen vill". Jag försvarar också allas rätt att uttrycka sig som de vill. Men jag beundrar inte hen för obegriplighetens skull som många tycks göra eftersom de försöker efterlikna hen. För övrigt tycker jag synd om recensenterna av en hel del modern poesi eftersom de måste låtsas förstå och uppleva saker som de inte förstår eller upplever.
PS Nyordet "hen" som jag varit motståndare till, kan nog vara bra att ha i alla fall.