Ernest Dowson

Ernest Dowson

Ernest Dowson (1867-1900) räknas till den romantiska strömning inom litteraturen och konsten som kallas dekadent och vars mest kända författarnamn i England är Oscar Wilde. Ernest Dowson, som var en helt annan människotyp än salongslejonet Wilde, föddes i London, där fadern var ägare till en torrdocka i stadsdelen East End. På grund av faderns tuberkulos befann sig familjen ofta i Frankrike, som blev ett andra hemland för sonen. Efter faderns död och moderns självmord någon tid därefter bodde han omväxlande i England och på kontinenten, bland annat i Bretagne och i den fransktalande delen av Belgien.

Ernest Dowson var skygg, tillbakadragen och överkänslig men kunde, påverkad av sprit eller droger, visa en helt annan sida och påstås då ha varit vild och oberäknelig. Han umgicks sparsamt med diktarkolleger, till vilka hörde W. B. Yeats och Wilde, publicerade dikter i tidskrifter och skrev tillsammans med en annan författare även ett par romaner. Dessutom gjorde han översättningar från franska och latin. Sitt mesta sällskapsliv skall han på grund av sin läggning och sociala bakgrund ha tillbringat bland underklassens människor, i nattöppna kaféer och billiga restauranger.

Ett matställe som blev hans favorittillhåll innehades av en polsk flykting, som hade en ung dotter, ännu långt ifrån giftasvuxen när Ernest först såg henne. Om kärleken till henne, som tydligen var obesvarad, eftersom hon så småningom gifte sig med en kypare på stället (somliga säger skräddaren i restaurangens övervåning), handlar en mängd dikter, bland dem de två som jag har översatt. Det är på den längre av dem Ernest Dowsons berömmelse främst vilar, den finns i en mängd antologier och den har en latinsk titel: Non sum qualis eram bonae sub regno Cynarae.  

Ernest Dowsons liv har de flesta av de ingredienser, som brukar förknippas med den dekadenta poetens öde: ensamhet, missanpassning, relativ fattigdom, olycklig kärlek, missbruk, sjukdom och för tidig död. Den dowsonska lyriken är också typisk: återhållsam, enkel till innehåll och form, pessimistisk, musikaliskt lyhörd och vacker. Fast Ernest Dowson som diktare är lite känd har många använt uttryck som lånats ur hans poesi, t. ex. är uttrycket "borta med vinden" myntat av Dowson och förekommer i just den ovannämnda dikten om Cynara. Margaret Mitchell tog det som titel till sin enda publicerade roman Gone with the wind  (Borta med vinden).


Den längre av de två av mig översatta dikterna, som det talas om ovan, läggs in i bloggen i morgon. Den liksom ovanstående text är tänkt att ingå i en samling med engelsk kärlekslyrik från fem sekler, som jag har planer på att så småningom ge ut.