Idea XXI (med hen)

Idea XXI

En yngre man, vars trångbröstade själ
lämnat hens tänkta brud utled och sval,
bad mig (som säkert ville henom väl!)
om en sonett att ge hens hjärtas val.
Jag slängde då, så fort som pennan flög,
ned på ett papper vad som föll mig in,
ja, inget suddade jag ut, allt dög;
lik hän, klienten, blev sonetten min.
Dock: med den dikten hen sin jänta vann,
som nu i henom är omåttligt kär.
I himlen jag åt min vän dikter fann,
Apollos gyllne kista skattad är.
     Men när hen, tölpen, fick för trams sin vän
     går jag, sant kär och snillrik, ensam än.


Det här är en sonett av Michael Drayton (1563-1631) som jag har översatt. Han ville inte uppge vem
de var riktade till utan använde i stället för ett personnamn Idea. I går skrev jag några rader om "hen",
eller "hän" som jag stavade ordet, för att jag trots allt inte skrev om höns. I sonetten ovan har jag använt
det, som några tycker, så underbara nya ordet "hen". Det är märkligt att så många finns (även språk-
människor tycks det), som inte förstår att det är något helt annat att byta ut eller föra in ett nytt pronomen
i ett språk än att låna in t ex ett nytt substantiv.

För övrigt tycker jag att det borde införas ett feminint ord för tölp. Vad säger språkvårdare om "hen, tölpan"
som motsvarighet till "hen, tölpen"?