Thomas Wyatt

Thomas Wyatt

Thomas Wyatt (1503-1542) var tidigt ute. Som barn kom han till Henrik VIII:s hov, från 1516 studerade han i Cambridge, sjuttonårig gifte han sig och artonårig fick han sitt första barn. 1525 anklagade han sin maka för otrohet och lät skilja sig. Möjligen var Anne Boleyn, som så småningom blev Henriks älskarinna och drottning, en av anledningarna till skilsmässan, eftersom hon stod Wyatt nära.

Under sina vistelser utanför England, bland annat vid uppdrag hos påven och som ambassadör vid Karl V:s hov i Spanien, kom Wyatt i kontakt med den renässanslitteratur som växt fram framför allt i Italien och som hade Petrarca som ett av dess största namn. Den av honom omhuldade sonetten gjorde nu sitt segertåg över delar av Europa och Wyatt var, vid sidan av Henry Howard, Earl of Surrey, diktformens introduktör i England. Många av hans dikter, även de två som jag har tolkat här, är mer eller mindre trogna översättningar av Petrarcas sonetter.

Som många högt uppsatta personer blev Wyatt drabbad av Henrik VIII:s sjukliga misstänksamhet och straffades vid ett par tillfällen med att bli inspärrad i Towern, den kungliga borgen vid Themsen. Därifrån skall han ha bevittnat Anne Boleyns avrättning, som hon dömts till på grund av påstådd otrohet med bland andra Wyatt. Hans skuld gick dock inte att bevisa, varför han snart blev frisläppt. I en sorgsen sonett han skrev och som handlar om Anne Boleyn heter det:

And graven with diamonds in letters plain
There is written her fair neck round about;
´Noli me tangere´; for Ceasar´s I am
And wild for to hold, though I seem tame.

(ungefär: Och ingraverat med diamanter i tydliga bokstäver / står det skrivet runt omkring hennes vackra hals / ´Noli me tangere´; för jag tillhör Ceasar / och är för vild att hålla fast, om jag än tycks tam.)

Det var av politiska skäl Wyatt blev inspärrad den andra gången i Towern, även nu en kortare tid, och han slapp ödet att mista livet genom avrättning. I stället dog han bara trettionio år gammal, sedan han ferbersjuk sänts ut i ett uppdrag han inte vågade neka att utföra.

Thomas Wyatt var bara en i en lång rad av galanta män under den här tiden, som kombinerade livet som hovmän, diplomater, älskare, äventyrare och krigare med livet som diktare och som levde farligt på många sätt.  

Två Wyattsonetter

Så utmärkt syn har vissa fåglar att
de trivs i starkt ljus, älskar solens sken,
men andra finns som först i skymningen
tycks vakna upp, är skapade för natt.
Några ses svinga sig mot ljuset glatt
som ville de erövra himmelen
- så fängslar ljuset mig, ja, jag är en
som dömts till blindhet, av allt ljus besatt.
Ty motstå min sols blickar kan jag ej,
ej heller i svart mörker gömma mig,
när utan nåd hon mot mig vänder sig
med ögon som förintar med sitt nej.
     Mitt öde är att tårögd, svullen, röd,
     dras utan motstånd in i hennes glöd.


Mitt krig är slut och dock har jag ej fred.
Jag fruktar, hoppas, fryser, står i brand.
Jag griper allt; tom är likväl min hand.
Jag flyger och jag trycks allt längre ned.
Den makten som jag är förenad med
håller mig utan fjättrar i sitt band.
Jag kan ej leva; men vid gravens rand
skyr jag dess djup, fastän vid varat led.
Jag klagar ordlös, ögonlös jag ser,
är kär i en och hatar eget jag.
Jag vill gå under och om hälsa ber,
jag dränks i sorg och ler åt obehag.
     Ack, så misshagar mig båd´ liv och död
     och det som som gläder mig är all min nöd.