Dikt i november

I novemberdimman

Som bönder vid en lantlig begravning
står de där, granarna,
mörkklädda, tungsinta, allvarliga
sedan lövträden lagt sin sista krans
över ännu en dödsdömd årstid
och tjälen vältrat sin första sten
över graven.

I novemberdimman hörs i ravinen
bara bäckens snyftningar
och över gärdena drar i V-formade sträck
de sista gråterskorna bort.

Återstår för naturen
den långa vinterns
tunga sorgearbete.