Till Malte

Till Malte, sa jag

Ja, jag har sett den, Äggabyrevyn,
som du ger varje år i Äggabyn.
Och jag har även sjungit allsång där,
det minns jag, med sju andra ungefär.

Sångledar´n kom med stenkakapparat,
som man sjöng med till, eller satt där flat.
Och kaffet smakade, med hembakt dopp,
som räckte bra till dem som slutit opp.

Var gång man kommer dit står du i dörr´n
och klämmer varje tant liksom en björn.
Då pyser luften ut av klämningen
– sånt är det som förhöjer stämningen!

Nån sjunger visor där emellanåt.
Man bör ha näsduk med, det kan bli gråt.
För snyfta måste man, var gång man hör
om rosen som slår ut, när givar´n dör.

Julmarknad, tror jag, har du också där.
Då är det väl som Kivik ungefär,
med nakna damer och en massa stånd
och gyttjebrottning med en skånsk sekond.

Jag säger inte mer om platsen, ty,
det finns på nätet, allt om Aggaby.
Den ligger avigt, byn, min själ den gör,
men de som kommer har ju rullebör.

Ovanstående fina dikt finns i min bok Tillägnat, med och utan lov,
där högt och lågt, skämt och allvar, fräckt och vänligt nästan program-
matiskt blandas. Där står även följande citat som ett av fyra "motton":

Min vers trivs uselt, där om lov det frågas,
där lydnad viskar och där budord mumla,
min vers vill våga, det som ej får vågas,
och tumla om, där ingen alls får tumla

                           Ur dikten "Vinghästen" av Gustaf Fröding