Minns i oktober den sköna maj

2l.

På Storöns holme öst om Mörskärsfladen,
där det kan vara svårt att ta sig fram,
finns till all lycka mången vindfälld stam,
för långbänksvila under promenaden.

Jag stannar hos den gråaste dryaden,
en trädgårdssångare, vars muntra glam
är som ett lustigt skvalmusikprogram
– själv sitter pladdraren väl gömd bland bladen.

En spillkråka på annat håll hörs spika
och hamra på ett träd liksom en tok.
Hon flaxar dessemellan och vill skrika,

som vore hon ej överdrivet klok.
Jag tänker att vi alla är rätt lika
och diktar en sonett om rams och slok.

Från min bok Åkersenap, 72 sonetter om en skärgårdskommun.