Kan berättande visor bli populära igen, sedan Bob Dylan fått Nobelpriset?

Visor med meningsfyllt innehåll har länge varit undanträngda i Sverige av poplåtar
med några enstaka, oftast likgiltiga fraser upprepade i det oändliga. Kan det bli en
ändring nu, efter dagens Nobelpris?
Jag väljer att dagens prisade till ära lägga in en egen visa i bloggen. Den är hämtad ur
min bok Innan vinden vänder och går hem, utkommen 2012. Noter till denna och de
flesta av de övriga visorna finns i slutet av boken tillsammans med den första strofens
text; hela texterna står för sig själva i bokens första del tillsammans med illustrationer.
Detta sätt att skilja text och musik åt i min bok fick jag idén till, när jag såg att Dylan
använt den i en amerikansk utgåva i bokform av några av sina visor.


Ett kuvert med blad

Längs en skogklädd strand
gick vi hand i hand,
jag var lycklig, du var glad.
Jorden var så skön,
marken lyste grön,
varje träd bar friska blad.
Och jag minns du sa:
– Älskling, låt oss ta
i vår första kärleks vår
blad från lind och rönn,
hassel, björk och lönn
för att minnas detta år.

All naturen log,
när vi bladen tog
och vi lade dem i press.
Till oss själva skrev
vi därefter brev
och inunder vår adress,
låg det blad från rönn,
hassel, björk och lönn
och från många andra träd,
sälg och ask och al,
ja, från lövens sal
fanns nog alla sorter med.

Åren går så fort.
Inget händer stort,
man blott lever dag för dag.
Mycket som man drömt
blir till intet, glömt,
och vart öde har sin lag.
Övergiven, trist,
redan gammal, visst,
sökte jag en kväll en bok.
Där bland böckers rad
låg vårt brev med blad
och jag grät en skvätt, min tok.

Det var vintrigt, kallt.
Stjärnor tusenfalt
lyste ovanför vår by.
Rymdens partisan
gick sin dunkla ban
och var ärrig i sin hy.
Vinden tjöt och ven,
timmen var nog sen,
när jag lämnade mitt hus
med det gamla brev
vi gemensamt skrev
och gick ut i himlaljus.

Om du tittar ner
tror jag nog du ser
alla blad som virvlar kring,
blad från lind och rönn,
hassel, björk och lönn,
lätta, ja, men dyra ting.
Samla bladen nu!
Lyrans stjärnbild ju
är ditt eget smyckeskrin.
Säg du minns din vän!
Gör mig lycklig än
med ditt skratt, den glada min!