Till kamraterna i cirkusen

Till kamraterna i cirkusen

För er i cirkusen vill jag berätta:
till konstlösheten har jag återvänt.
Jag ger dem fria, djuren som ni känt,
och lämnar själv manegen efter detta.

Den hungern mina djur bort kunna mätta,
såsom de dansat, vridit sig och vänt,
blev aldrig stillad, ingenting har hänt
som sagt mig: dina nummer var de rätta!

Så jag försvinner ut på öppna fältet,
där allt skall vara på ett annat sätt.
Nu får jag leva otvunget och lätt
och mindre högmodig än där i tältet,

där de ej visat, mina många djur,
det som var avsett, ädlare natur.


Ovanstående dikt från min bok Tillägnat, med och utan lov handlar, som man nog  
kan räkna ut, om att ha bestämt sig för att lämna en sysselsättning av konstnärligt  
slag, som tycks meningslös, när den inte leder till de resultat man inbillat sig man
skall uppnå. Tyvärr, eller lyckligtvis, glömmer de flesta det löfte de gett sig själva 
och fortsätter nästa dag, vecka eller månad att piska djuren och sig själva som förut.