De gick att älska på heden

Två dikter av okänd författare hämtade från poesiladan,

De gick att älska på heden

De gick att älska på heden.
Hon låg bland medhavda rosor.
Han sög en brinnande enbuskcigarr.
Då stack hon sig plötsligt lätt på en tagg
och det hördes en ton som ett grässtråknäpp
och röster som änglar och fågelsång
och spädbarnsgråt och förgätmigej –
 – Säg! – Hon sänkte hastigt sin blick,
ty hon kände en doft som av liljevitt.
Då tog han en sten och gned hennes hand
och tände en knastrande brasa.


Locus amoenus

En aldrig sinad källa var kloaken
och över gården syntes dassens
långa rad som gröna lusthus.
I verkstaden gav smederna illuminationer
i vilkas konstgjorda norrsken
skrotupplaget blänkte silvervitt.
Rummet var en mörk och fuktig grotta
förgylld av kokskaminens glöd.
Jag låg utsträckt på ett gammalt skinn
och fördrev kvällen med kortspel
och i en morgonrock så grann som Junos fågel,
med kinder skinande av nattcrème,
kom fru Armida in med sin flaska
och slog upp en skvätt och smekte mig och sa:
Drick min lille Tasso!