Angående ett annorlunda sällskap...

Epistel nr 51

Angående ett annorlunda sällskap och 
en annorlunda viskonsert

Movitz till en viskonsert
kom med lutan, från tiden och rummet förlupen.
Nutidsfolket såg man där
och ganska mången ur graven fräckt krupen.
Lustvin spelte von Dalin,
sen sjöng Wingmark ett par av Karl Gerhards
                                                kupletter
mot en bakgrund feminin
utav sex damer uti sex korsetter.
Nisse dansa stepp. –
Povel var helt knäpp. –
Evert kom från Pampas stäpp
och Jeremias han spelte "häng läpp".

Mollberg satt uppå en stol,
med Cornelis han drilla och drack som hin håken.
Olrog sjöng om en viol
och Olle gnällde om skinnarvikskåken.
Bra, men var fanns Lucidor?
Skånska flickor från Göinge – nej, jag vill backa!
Åkerströmens Fred! Gutår!
Dig hör man sjunga när andra mest kvacka.
Var har nu Karlfeldt –
vinterorgeln ställt? –
Dan sjöng mest om synd och svält
och om sitt Paiso där porsknoppar svällt.

Ifrån Småland kom en grupp,
sjöng om ängar som blomma och björkar som susa.
Fröjas glada sångartrupp,
alla snapphonorna, utan att krusa,
nu till Bergströms violin
stämde rösten, ja, ja, vicka skapligt med höften.
Ljusberg ropa; Dom är fin,
men i vårt Norrland finns coolare löften!
Bengt Sändh bjöd på snus. –
Wetz fick en kardus. –
Korpral Mollberg gick på hus
men hönan Agda hon sprätte blott grus.

Se, vad damer, nå, vad nytt,
Maja Myra och Astrid och Anna Maria?
Pojkarne och Astrids glytt
Emil ha sprungit till Majs pizzeria!
In från Undrans land nu gled
Glada Glejom och Glyckan och med dem kom
                                                Affe.
Gabriel från Hven, en smed
av många rimord, drack backafallskaffe.
Hög som en koloss –
Fröding satt hos oss. –
City Mail kom med en dross
brev från Lillan, till Evert förstås!

UIla Winblad gick där chic.
Broder Bergström han vifta med stråken och ropa:
ge vår Calle där en mic!
Ja, sjung, Carl Mickel, skrek strax allihopa.
På en snurrstol satt Forssell,
slet av fracken, fann packen med taggar och myste.
Sjöberg mindes nu en kväll
vid Fridas rutan när fullmånen lyste.
Dahlquist sjöng så glatt –
om en brännönatt. –
Beppe i en nattsärk satt
och önska alla oss småglin gonatt.

Från konserten bar det nu
ut i natten, fy katten – de flesta till graven!
Ugglan hoade: hu hu
och vinden knäppte så frostig oktaven.
Med två finska pinnar gick
Arvid Mörne mot havet där långt bort i öster.
Överallt en brokig klick
av mång stämmor, utav många röster!
Någon skrek: gutår! –
Vem där bakom går? –
Uppstånden vår Lucidor
med ett stort heliconblomstrande sår!