Rapport från en borgerlig fest

... som inträffade julen 1976, efter att socialdemokraterna berövats makten.

Sedan länge skriver jag en dikt vid behov om politiker och politiska händelser.
1976 blev det ett antal strofer om den borgerlighet, som lyckades utmanövrera
socialdemokraterna från makten för första gången på många decennier. Främsta
segerorganisatören var Thorbjörn Fälldin, som gjorde något som verkade nästan
lika svårt som att besegra Brasilien i fotboll, vilket ju dock även det kan lyckas.
Till 40-årsminnet av Fälldins bravad, som snart inträffar, och till minnet av ho-
nom själv, sedan han nyligen avlidit, lägger jag in denna dikt om hans första
ministärs julfirande, vid vilket han dock, utom i anden, lär ha varit frånvarande.

(Vad de nämnda hette med fullständiga namn och vilka ministerposter de inne-
hade är lättast att ta reda på genom att slå upp Fälldins första regering på nätet.
Varför Mogård kallas "kärringtyg" och vad Åslings "akut" syftar på mm, kan-
ske någon äldre minnesgod människa förstår, annars kan man ju fråga Lund.)


Vår kanslihusjul
lär ha varit kul
läckte en hemul.

I ett förklä söt
kokte Olof gröt
utan (svor han) nöt.

Särimner ( ej Garm)
sänd från egen farm
Anders skar med charm.

Mundebo var get.
Fast han är för fet
dög han bra till det.

Sven han satt mest stum.
Porr hans hjärnas rum
fyllde eller flum.

Bomans gul-blå kropp
hade hissats opp
uti granens topp.

Kniv och datt och ditt
prydde Göstas mitt.
Tänk, så olik Britt!

Detta kärringtyg
lär ha gått i smyg
runt och satt betyg.

Pelle Ahlmarks prat
slängdes ut som mat
uppå tomtens fat.

Wikström är kultur.
Grötrim låg på lur
under hans tonsur.

Var var Ture? Han låg
när man honom såg
i vrån och krossa tåg.

Bort till fjärran land
Ola med varm hand
sände korn av sand.

Friggan som ett bloss
sken och med en kloss
byggde bod förstås.

"O, du helga kram"
spelade på kam
Staffan Burenstam.

Nils gav till ett tjut;
gjorde resolut
wc:t till "akut".

Elvy kom med häst,
trodde hon var gäst
på en hembygdsfest.

Tänk, vad stoj och glam!
Thorbjörn till sin skam
nådde inte fram.

Synd! I denna kår
knappast han i år
saknat sina får.

P. S.

Tack för allt och ros
sändes sen en gros
Astrid, f. d. soc.

(Astrid = alias Pomperipossa)