Mastodontisk dikt

Till Kallimachos
(poeten och bibliotekarien)


Jag läser aldrig någon bokkoloss,
nej, hellre då ett kort epyllion,
för det är sant att Mega Biblion
är som du lärde ut, Kallimachos,

ett ont (det visste många fler förstås),
ett stort ont till och med Mega Kakon,
Meleagros var liksom du en sån
som skrev helt kort, även Theokritos.

Dig, som var tidens största bibblas boss
och skrev upp allt, var det än kom ifrån,
dig frågar jag – mitt namn är Axelsson –
vad anser ni i Hades nu om oss?

Säg mig, Kallimachos, vad tycker ni
exempelvis om Göran Sonnevi?

Kallimachos (död 240 f. Kr.), som var en grekisk skald och före-
ståndare för biblioteket i Alexandria, världens då största, präglade
uttrycket Mega biblion Mega kakon (en stor bok är ett stort ont). Han
skrev själv kortare berättande dikter, kallade epyllier, och epigram
och katalogiserade bibliotekets samlingar, därmed grundläggande
den grekiska litteraturforskningen.

Sonetten ovan, möjligen införd tidigare, skrev jag när flera jätteverk med 
dikter ramlade ner över den svenska bokmarknaden. Jag kan inte tänka
mig att någon läser dem, fast jag nu själv håller på och översätter några 
blankversrader ur Paradise Lost av John Milton,det mastigaste diktver-
ket av alla. Kan man bryta ut partier ut böckerna går det an. Det jag håller
på att tolka är scenen då Adam upptäcker att Eva har brutit av en gren
av Kunskapens Träd och funderar över om han skall lämna den syndi-
ga kvinnan eller inte. Som bekant håller han fast vid henne och biter i
det goda äpplet som snart blir surt. Innan dess har han dock funderat över
möjligheten att få en annan kvinna till hustru, men tanken att han då 
måste offra ännu ett revben bidrar till att han fortsätter att campa ihop 
med Eva. Det är fin kärlekspoesi mitt i allt det myckna onödiga i verket.