Döderhultare

Till två gubbar

Kort är den vägstump ni har fått att vandra
och vart den leder ingen riktigt vet,
Nu står ni där med all er rådlöshet
och inget vägverk finns, som ni kan klandra.

Ni är nog, tror jag, som de flesta andra
rätt jordbundna – om någon är poet,
vem i så fall, du som är kort och fet?
Ni båda –fast så olika varandra!

Du långe med din käpp, vad gör dig glad;
du verkar le åt någon lustighet.
Du tjocke, åter, tycks som i förtret
tyst tänka: vi får frysa i vår stad,

när utan överrock, med blottad skult
vi lär bli  kränkta svårt – i Döderhult.

Inspiration till dikten kom från en skulptur av Axel Pettersson, "Döderhultar´n".